Gustave Flaubert föddes den 12 december 1821 och växte upp i en förmögen familj i Rouen. Trots familjens förmögenhet hade han en ganska svår uppväxt. Redan som ung läste han mycket med en stark passion för romantiken (vilket var lite konstigt med tanke på de böcker han senare kom att skriva).
Gustave var en av de främsta författarna inom realism och utgjorde en stor betydelse för 1800-talets senare realism. Hans genombrott var boken Madame Bovary som publicerades 1856. Den visade upp en grövre verklighet än de tidigare realistböckerna och ansågs så vulgär att han till och med blev åtalad för sedlighetsbrott, ett åtal som han friades från. Boken kom att ge namn åt en term som än idag används för att beteckna någon som ofta drömmer sig bort för att fly ifrån verkligheten, nämligen bovarism. Man kan säga att det var Gustave som satte punkt för realism och invigde naturalism.
Anledningen till att han skrev så melankoliskt och inspirationen för att hålla en så dyster ton på sina böcker tror jag till största delen kom från det svåra barndomen. Om jag tänker efter så är det nog inte så konstigt att han kände så starkt för romantikens böcker där han kunde drömma sig bort för en stund, där allt var storslaget och vackert, medan han själv endast kunde skriva om den svåra verkligheten som han själv levt i.
Den enda egentliga skillnaden mellan realism och naturalism var att naturalism skulle vara ännu verkligare och med ännu färre förfiningar. Jag tror att det var just det som gjorde att hans bok blev så känd. Jag tror också att det skrevs mycket om hans åtal i tidningarna vilket förmodligen gjorde folket mer nyfiken på boken och att allt fler läste den.
(all information hämtad 26/2)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.