Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf var den första kvinnan i akademin. Det är ingen svensk kvinna som har blivit en sådan stor författare vare sig före eller efter hennes död. Selma fick Nobelpriset i litteratur 1909 och blev invald i svenska akademin 1914.

Selma tyckte att hennes barndom var lycklig även fast att hon hade problem med höftleden som senare gjorde henne hallt. Så istället för att leka med barnen så satt hon och lyssnade ivrigt på när vuxna berättade sagor och fick därmed väldigt mycket fantasi.

Senare när hon blev äldre så utbildade Selma sig vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm och arbetade sedan som lärare i tio år i Landskrona. Men när hon slog igenom med romanen Gösta Berlings saga år 1891 så behövde hon inte arbeta mer. Selma Lagerlöf färdigställde romanen efter att ha vunnit en pristävling i tidningen Idun och fick då ett stipendium av Sophie Adlersparre, grundare av Fredrika-Bremer-Förbundet. Den romanen är Selmas mest kända bok, den har översatts i måna olika språk och finns även som lättläst.

Selma Lagerlöf skrev om alla värmlänska sagor som hon hört under sin barndom men hon skrev om dom till sina egna.

Källor:

- Kerstin Erlansson- Svevar och Hans thorbjörnsson, Svenska Plus, Bonnier Utbildning, Uppsala 2002

- Ingrid Lindskog, Runo Lindskog, Lennart Husén, Lars Melin och bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1977
- Rolf Falkenland och Lilian Falkenlund, Bokförlaget Natur och Kultur, Arlöv 1994
- Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1989
Elektroniska källor:
- http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Selma_Lagerlöf , 26/2-13, 10:20