Jag kan nog inte säga att jag läst en
bok utan snarare visor och dikter. Fredmans Epistlar och Fredmans
Sånger är Carl Michael Bellmans största och mest kända verk. Dom
innehåller mängder med visor och dikter. Boken har väl ingen
direkt handling men om man läser de flesta visor ser man att Bellman
var ett lyriskt geni med tanke på dom är väldigt konstiga men ändå
ihop sammanhängande visorna. Bellman började som en religös diktare och
gjorde från början väldigt måna parodier på gamla testamentet.
Enligt mig tycker jag att Bellman skrev
ganska olikt upplysningstiden. Han skrev att man skulle vara fri och
ha kul medans man lever men upplysningstiden handlade handlade mer om
frihet mot kyrkan och maktens förtryck över människan. Bellman
hade principen av upplysningstiden men skrev om helt andra saker.
Hans skrev om att man ska leva efter den grekiska guden Bacchus (gud
av vin). Äta
och dricka och ha sin flicka glömma vardagen för stundens glädje
var mer eller mindre hans motto.
Boken eller vad man ska kalla det, var
enligt mig mycket konstig eftersom den inte hade nån direkt handling
utan var bara full av visor osv. Annars så tycker jag att det var
smått roligt att läsa dom väldigt detaljerade fester han skrev om
i Fredmans Epistlar. Bellman som person är mycket intressant och
utan honom hade nog den svenska litteraturen sett mycket annorlunda
ut idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.