Jag har läst boken Robinson Crusoe som författaren Daniel Defoe skrev under upplysningstiden.
Efter ett skeppsbrott är Robinson den enda överlevande och tvingas då klara sig själv på en obebodd ö. Så den här boken handlar om Robinson och hans tid på ön, hur han överlever och hittar på nya uppfinningar hela tiden. Han är en typisk icke bonde som inte vet vad han ska göra så han använder fantasin och efter några misslyckandes klarar han av sakerna. Han är envis och ger inte upp och det gör att det blir lättare för honom att överleva på ön.
Robinson har förändrats enormt mycket igenom boken, i början visste han inte så mycket om hur han skulle överleva. Igenom hela boken har han växt. Han har blivit mer kunnig om hur han kan göra saker, helt enkelt hur han skulle överleva. Han har blivit mycket uppfinningsrik genom åren.
Boken är en typisk upplysningsbok för boken handlar bara om att man kan klara sig själv, att man inte behöver hjälp av någon annan eller gud. Robinson är därför typisk för upplysningen för han är uppfinningsrik och han klarar sig själv utan någon annan hjälp.
Själv tycker jag att boken kan vara lite långtråkig, för att: när han kom till ön berättade Robinson vad han gjorde varje dag (som är vanligt). Men en bit in i boken börjar han skriva en dagbok och då upprepar han det mesta igen. Det är det som gör att boken blir lite tråkig att läsa, att man läser om rätt långa bitar av boken. Men över huvudtaget var boken ändå rätt okej för att man fick en inblick om hur det skulle kunna vara, inte för jag direkt skulle tro att det kommer att hända mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.