Ivanhoe

Jag har läst Ivanhoe av Walter Scott. Berättelsen utspelar sig i det medeltida England och den kretsar kring kampen mellan engelsmän och saxare. Kung Richard Lejonhjärta är på väg tillbaka till England för att återta makten från sin bror, Prins Johan. Med sig har han den tappre riddaren Wilfred av Ivanhoe. Hemma i England finns det gott om fiender, den vackra judinnan Rebecka och Wilfreds barndomskärlek Rowena. Ute i skogarn finns den laglöse Robin Hood och var är Kung Richard egentligen?

Ivanhoe är skriven under romantiken och jag tycker att den är en typisk bok för den epoken. Den är fylld av riddare som räddar vackra damer i nöd. Jag tycker dock att författaren har varit sparsam med den glödande kärleken. Om man läser mellan raderna kan man uppfatta att Rebecka är kär, men hon är den mest känslosamma och uttrycksfulla av karaktärerna. Det hela kan bero på att jag har läst böcker som Twilight-serien och är då van vid mer känslor, eller så kanske den kärlek Rebecka uttrycker ansågs vara stark för 200 år sedan.

Det har gjorts flera filmatiseringar av boken och jag har sett en av dem. Jag tror att det hjälpte mig en hel del eftersom handlingen stundtals är väldigt rörig. Det är en bra historia, men i bokform förlorar man mycket av karaktärerna när handlingen gång på gång hoppar i tiden, vilket gör att man tappar sammanhanget. Det hjälper heller inte att flera av karaktärerna utger sig för att vara något och så visar det sig sedan att dem är något helt annat. Till exempel trädde huvudpersonen in i handlingen först efter hundra sidor som sig själv. Det visade sig långt senare att han egentligen varit med från artonde sidan. Riktigt irriterande. Walter Scott har även valt att här och var tala direkt till läsaren. ”För att förklara orsaken till detta avbrott måste vi gå ett stycke tillbaka i berättelsen och omtala ett äventyr som några andra av personerna i boken hade upplevat.”  Jag tycker det är ganska konstigt, men ibland fungerar det som ett förtydligande och det är bra.

Jag tror att boken stämplats som klassiker eftersom den har en tidlös handling. Riddare, gott mot ont och förbjuden kärlek faller alltid i smaken. Jag tycker inte att det är någon av karaktärerna som förändras genom boken. Tillskillnad från epokerna före och efter där det handlade om förnuft, verklighet och människorna i berättelsen, så låg fokuset under romantiken i känslan som historien skapade, inte människorna i den.  Jag skulle inte direkt rekommendera att läsa boken, men däremot tycker jag att man ska se filmen. Det är en riktigt bra historia, men i bokform så blev allting väldigt tilltrasslat.
Som avslutning kan jag säga att jag tycker Wilfred av Ivanhoe väljer fel tjej. Han borde valt den andra.