Markurellls i Wadköpning

Markurells i Wadköping handlar om Markurell och hans son Johan som han älskar över allt annat. Johan ska ta studentexamen och riskerar att bli underkänd i ett ämne. Karl-Magnus de Lorche har sonen Louis som är bästa vän med Johan. Markurell kan inte sluta tänka på att Johan misslyckas i studentexamen, då bjuder han censorerna på frukost och donerar sedan 30.000 till en fond för välartade ynglingar. Markurell får reda på att Johan inte är hans biologiska son och rusar då hem till fru Markurell som erkänner ett och annat. Hon säger att den fule Markurell kan vara lycklig att hans son inte är lik honom. Markurell är upprörd och får en idé att han kan sätta dit de Lorche eftersom han har aktier som egentligen Markurell äger.

Markurell alltså huvudpersonen i boken får man se från många av hans sidor när han till exempel får reda på att Johan inte är hans egen son blir han så upprörd att till och med folk får lugna ner honom. Fast samtidigt visar han hur mycket han älskar sin son, eftersom han verkligen kämpar för att hans son inte ska bli underkänd.

Boken utspelar sig under en enda dag som man kanske inte tror. Men eftersom han har med mycket tankar och återblickar så gör det berättelsen till något längre. Det kan vara svårt för en läsare att hänga med när texten kastar sig från då- och nutid, men det finns ändå en såkallad röd tråd i texten som gör att sammanhanget ändå flyter samman.

Ibland när jag läste stötte jag på en del knasiga ord och meningar som trasslar till det lite. Ord som uppkom i boken som vi ofta inte längre använder kan vara till exempel sorl och skri. Eftersom boken är skriven under 1900-talet är det klart att språket har utvecklas sen dess. Ett budskap eller tema i boken kan vara att man alltid ska vara ärlig mot varandra, för när sanningen väl kommer fram så kan det då gå illa till.


Denna bok skrevs under 1900-talet då modernismen var vid liv. Det märks att boken är skriven under den tidsepoken fast mer i stora drag. Det är mycket tillbakablickar i boken och tankar, människans inre som modernismen beskrivs.