Bokanalys Skattkammarön

Skattkammarön

Jag ska berätta om en bok som jag har läst som heter Skattkammarön.

Boken handlar om en kille vid namn Jim Hawkins, han bor tillsammans med sin mamma och pappa i Amiral Benbow. En dag så kommer det in en sjörövare, och i samma stund så ger sjörövaren Jim, ett silvermynt i månaden för att hålla utkik efter andra sjömän, och det tar han i mot med ett leende på läpparna. En dag så kom det in sjömän på puben och letade efter kaptenen, när Jim hastigt är påväg att säga till honom att sjömännen är här, så hittar han honom död efter att ha druckit mycket rom.

Jim och hans mor hittar då en skattkista och i den ligger det en skattkarta, då får de för sig att hitta skatten som är gömd någonstans. Men innan dom åker så råkar Jim höra att de som ska åka med planerar ett mytteri, dom ska alltså försöka ta skatten själva.

När dom kommer fram till Skattkammarön så möter Jim en äldre man vid namn Ben Gunn, som har bott på ön i tre år, de började prata om massa saker men sen kommer Ben in på att säga var skatten är. På ett vilkor. Att Jim hjälper honom bort från ön.

Och senare i boken så får dom skatten.

Varför den här boken passar in till min epok?

Min epok är Romantiken, böcker som skrevs av den epoken är oftast äventyrlig, fantasi, drömmar och lite mystisk känsla. Och det är precis vad den här boken har tycker jag, det är mycket äventyrligt att dom är ute hela tiden och det händer alltid någonting mystiskt.

Utan den här epoken så hade inte boken vart lika bra.

Teman

Boken Skattkammarön vänder på sig mycket, ibland är det rädsla ibland är det trygghet.

T.ex. när han såg sjörövaren ligga död på golvet och sen när dom hade hittat skattkartan så var det mesta av rädslan borta. Jim verkar vara en väldigt modig kille, jag hade själv aldrig vågat åka ut på en båt helt ensam med folk man inte känner, och att man vet att dom vill ta skatten själva.

Vad vill författaren säga om boken

Som jag har läst om så vill författaren känna sig ung på nytt, han har väl antagligen vart med om något sådan eller haft sån uppväxt.

Jag tycker att boken var lättläst men ändå ganska spännande, med det menar jag att det händer mycket i boken, det är inte så att han sitter i ett hörn och pratar om sitt liv, det händer alltid något och det är det som gör boken bra för min del. För jag gillar inte långtråkiga böcker, egentligen så gillar jag inte böcker över huvudtaget.

Ja men jag tycker det här är en bra bok för de som inte gillar att läsa så mycket, det är vad jag kan rekomendera.

Av Oliver Lindblad

9 c