Madame Bovary

Jag har läst boken Madame Bovary av Gustave Flaubert. Boken handlar om Emma Bovary som är en romantiker med en stark längtan till ett passionerat liv, ett sådant liv som hon i böckerna från romantiken läste om som flicka. Tyvärr så är det inte det livet hon ramlat in i. Hon lever år efter år med sin man, Charles, som inte ger Emma den sorts kärlek hon vill ha (visserligen älskar Charles henne mer än något på jorden, men inte på det passionerade sättet som Emma saknar). Hon blir omgående förälskad i andra män och för att liva upp sin tillvara så tillåter hon de att bli sina älskare.

Boken är skriven under epoken realism och är en väldigt typisk sådan. Gustave Flaubert  räknas som en av de största realistiska författarna, och det kan jag förstå. Jag tror säkert att många på den tiden kunde relatera till sakerna som hände i boken, och säkert kunde de förstå Emmas tankar och sätt att agera. Flaubert förfinar verkligen inget och lämnar inte ute detaljer. 

Jag har reflekterat på många saker medan jag läst den här boken. Historien i sig skulle faktiskt ha varit riktigt intressant och underhållande att läsa, om det inte var för det konstiga skrivsättet och alla krångligheter. För det första så tycker jag ofta att det är konstiga ordval och krångliga ordföljder, men det är helt förståeligt med tanke på att boken är ganska gammal. “Men antingen nykomlingen inte hade lagt märke till denna manöver...” 

Sedan finns det vissa saker som jag tycker är onödiga och som bara stör. Prioriteringarna i boken är så fruktansvärt dåligt valda. Till exempel, under ett helt kapitel, på x sidor, så beskrevs en stad som de skulle flytta till. Där fanns inget som förde historien framåt och inget som egentligen är relevant, bara massa onödiga adjektiv. Senare i boken så fick man i början på sidan reda på att Emma var gravid och i slutet av sidan så föddes det lilla barnet. Personligen så tycker jag att det är mycket mer intressant att läsa om tillväxten i huvudpersonens familj än färgen och doften på stadens bibliotek. 

En sak som jag letar efter i böcker och som jag tycker är ganska viktigt, är en röd tråd. Visst finns den där, men ibland (ganska ofta) så går de in på sidospår. Vissa händelser kan ta sidor och kapitel att berätta om, men när det väl är över så har den inte tillfört något till berättelsen, något som är smått irriterande. Jag tycker att sådana sidoberättelser ska lämna nyfikenhet och frågor med man i slutet av boken får svar på. Många viktiga saker känner jag också händer alldeles för fort. Vissa viktiga personer flyttar iväg utan förvarning eller dör, bara sådär. Det är också svårt att hänga med på vilka personer som är inblandade. I början av boken kan man få reda på någons fullständiga namn, fast det är bara förnamnet som används i hela boken. Fast i slutet så byter han plötsligt till efternamnet som att man skulle komma ihåg det. Då tar det ett bra tag innan man fattar att det är samma person och inte två olika.