Bokanalys- Övertalning

Jag har läst boken ”Övertalning” av Jane Austen. Huvudpersonen i boken är Anne Elliot. Hon var tidigare förlovad med Frederick Wensworth men hon övertalades av sin mors väninna att bryta förlovningen. Nu 8 år senare möts de igen när familjen Elliot tvingas hyra ut sitt familjegods på grund av ekonomiska själ. Av en slump hyr Fredericks svåger och syster det gamla godset. Trots att det gått många år sedan de senast möttes inser Anne att hon fortfarande har känslor för Frederick kvar.

Det märks att boken är skriven på 1800-talet. Egentligen så tycker jag inte att orden och språket är så svårt att förstå. Däremot är helheten väldigt luddig. Det känns inte som det finns någon röd tråd och i så fall är den omöjlig att följa. Boken känns väldigt rörig och det känns som handlingen hoppar. Man har ingen koll på var de befinner sig. Relationerna mellan alla karaktärer är också svåra att hålla koll på eftersom det finns så många olika karaktärer. Det känns som det är namn överallt och det är svårt att förstå vem som egentligen är huvudpersonen. Miljö- och personbeskrivningar är det få av. Det gör att det är svårt att få en bild av hur personerna är. Vanligtvis när jag läser böcker brukar jag se handlingen framför mig när jag läser. Min egen tolkning spelas som en film i huvudet. När jag läste denna bok fick jag inte den känslan. Däremot gör namnen på alla karaktärer och platser att jag får en bild av hur det såg under den tiden och i den miljön som boken utspelar sig i. Jag får bilden av ett gammaldags England. Jag kopplar det till tv-serien Downton Abbey trots att jag varken sett mycket av serien och att den utspelar sig under ett annat sekel och i en annan samhällsklass.

Jane Austen var verksam under romantiken och tillhör därför den epoken. Många anser att hennes böcker mer tillhör realismen. Det håller jag till viss del med om. I alla fall denna bok. Jag skulle säga att den är en blandning mellan romantisk och realistisk. Typiskt för romantiken är skräck, fantasi och historia vilket denna bok inte innehåller alls. Det beskrivs heller inte så mycket känslor även fast det säkert finns där. Det är ju trots allt en bok om kärlek. Samhället och miljön beskrivs som under realismen. Boken är verklighetstrogen och skriven efter egna erfarenheter. Den visar verkligheten och att en familj av relativt hög klass kan ha ekonomiproblem.

Jag tycker inte att boken har något klart och tydligt budskap. Men den handlar om en kärlekshistoria där man skulle kunna säga att äkta kärlek aldrig dör ut. Man ska inte låta någon annan person bestämma över ett förhållande. Ingen annan ska hindra kärleken. 

Jag skulle inte rekommendera att läsa boken om du inte är van vid att läsa gamla böcker. När man inte förstår blir boken lite långtråkig och rörig. Förstår man däremot boken tror jag faktiskt att den skulle vara ganska bra.