Bokananalys - Processen av Franz Kafka

Jag har läst boken Processen av Franz Kafka. Boken skrevs under början av 1900-talet. Huvudpersonen är Joseph K., som blir häktad utan att ens få veta varför. Boken skildrar hans rättsprocess och följer den fram till slutet.  Utan att veta vad det egentligen handlar om, börjar K. kämpa för sin frihet och rätt, en kamp mot de högre makterna.

Då boken är skriven för nästan hundra år sedan, är språket mycket olikt det vi använder idag. Uppställningen av språket känns annorlunda, men översatta texter ser ofta annorlunda ut om man jämför med en text på originalspråk.

Det största problemet jag hade med boken, var att förstå huvudpersonen. Ofta skildras huvudpersonen på ett sätt som ska få läsaren att sympatisera med den. Så är det inte i det här fallet, åtminstone inte vad jag kan se. Att förstå känslorna K. har tycker jag är svårt. Ofta kan man läsa att Kafkas karaktärer tänker logiskt. Det kan i viss mån vara sant. Men i huvudpersonens handlingar finns ofta irrationella känslor. Vad jag förstår, styrs han lika mycket av ilska och svartsjuka, som av logiskt och rationellt tänkande. Det var därför jag ofta fick problem med huvudpersonen; de dåliga känslorna visas mest.

Många av Kafkas texter gavs inte ut förrän efter hans död, vilket antagligen är varför boken känns lite oarbetad, ofta mer som ett utkast än en verkligt bearbetad text. Boken skrevs aldrig riktigt färdig, det finns kapitel som inte ens har ett riktigt slut. På många ställen är boken skriven på ett sätt som är tvärt emot alla de regler för språket som jag lärt mig. Det som är svårt att veta när något verkar fel, är att veta var felet ligger. Kanske är det konstiga inte i själva boken, utan översättningen. Eller så är det helt enkelt att boken är från en annan tid, och därför inte alltid verkar logisk för mig.

Boken är inte typisk för modernismen, men det finns ändå många drag som är typiska för epoken. Handlingen har en balans mellan verklighet och fantasi. Tankar och känslor blir tydligare desto längre man läser. Framåt slutet får läsaren en större insikt i huvudpersonens tankar än vad som kändes troligt i början av boken.

Att säga vad jag tycker om boken är svårt, det är olika från sida till sida. Min känsla är varierande; vissa stycken är fängslande, medan det på andra ställen kan finnas mycket som inte känns så meningsfullt. Ibland förklaras saker både långt och utförligt, som om det är nödvändigt för att förstå historien. Ändå finner jag ofta de långa förklaringarna oviktiga för den fortsatta utvecklingen. Det inte förrän fram mot slutet jag verkligen fastnade i den. Då började dialogerna bli fler och intressantare. Den röda tråden i boken är klar, men ändå blev jag ofta förvirrad. Ibland kändes det som text uteblivit och budskapet kändes skiftande. Jag kan inte säkert säga vad budskapet är, eller om jag verkligen förstått det. Överlag finns det ändå, till slut, något som gör att det känns meningsfullt att ha läst den.